Idag vakande jag med ett riktigt illamående igen. Jag fick i mig lite frukost, men det dröjde inte länge förrän det hittat sin väg ut igen. Frukost nummer två, åt jag framför TVn tittandes på Malous program på TV4. De pratade om lille Jack, som föddes för tidigt och tyvärr inte klarade livet utanför magen.
Jag grät, och grät och grät. Tova tittade på mig i soffan såg lite rädd ut och försökte trösta mig. Efteråt, när jag gråtit ut kände jag mig väldigt lättad. Det var skönt att gråta, alla dessa hormoner i kroppen behövde en riktig urladdning.

Nu när det torkat upp i skogen har jag och Tova börjat att gå en sväng i skogen varje dag. Eftersom jag fortfarande haltar runt som om jag skitit på mig så känns det mycket skönare att gå ensam i skogen.
Idag började det regna så snart vi kommit in i skogen. Det var ett härligt friskt duggregn som jag tror att både Tova och jag njöt av. Graviditeten har gjort att jag känner alla skogsdofter så starkt och att halta runt i skogen är som meditation för mig. Jag har alltid med mig en massa hundbajspåsar, både till Tova och till mig, men hittills har jag klarat mig från att kräkas i skogen :-)

Nu är det dags att hänga tvätt!


Fridens liljor!



Bild: Googlad